Idag har jag lekt lite med min bloggsida, nu försvann en av mina allra ”häftigaste” bilder, att bli slickad i mungiporna av en varg, ja en äkta varg. Vilken upplevelse ! !
Jag håller på att kolla alla saker man kan göra på sidan, så vem vet jag kanske ändra och ändrar. Det är lite kul att leka, jag har min laptop som lekkamrat.
Tänkte berätta om mitt besök i varghägnet på kålmården. Wow det var nästan magiskt. Vi hade gett denna upplevelse till en av våra väninnor när hon fyllde 50 år. Det här var innan jag fick min cancer så det var liksom inte igår. Att vi skulle åka spred sig som en löpeld, så vips var vi 12 personer en samlad trupp full av förväntningar. Det var en del regler som vi var tvungna att uppfylla innan vi gick in till vargarna, inget godis eller annat i fickorna som kunde verka frestande för dom. Det är ju så bland hundar också det kan det bli lite stridigt om sånt som alla tycker de vill ha, så det kan lätt bli bråk om mat, bullar och annat godis.
Vi gick in och så kom dom, de var ju vana vid människor så de var väldigt nyfikna på oss. Inte på något skyggt sätt utan de var som hundar, viftade på sina svansar och hälsade glatt på oss. Det var en härlig upplevelse.
Nu håller jag inte på med vargar… ”skratt’ mer än på djurprogrammen på tv. De djur som i jag umgås med nu det är ”mina” fåglar.
Det är roligare än jag trodde, i år när det har varit så här kallt har det verkligen varit rusch kring talgbollar och hampfrön.
jag har blivit ett fan av en man som försöker hjälpa en lejonflock som blivit ”hulliganer” och skulle avlivas men man gör ett sista försök att rädda dom. Få dom att vänja sig vid människor. Killen heter Dave Salmoni och som zoolog jobbar han med träning av de stora katterna på Bowman zoo i Kanada.
Programmet krockar med en engelsk deckare på söndagkväll, men jag väljer lejonen jag.
Nu är ju jag och har alltid varit verkligen intresserad av djur, de enda som jag inte är vän med är ormar. Fy fy fy för dom jag kan bara inte förlika mig med dom. När dottern växte upp fick jag verkligen jobba med mig själv, för det är lätt att överföra sina rädslor till sina barn så det var en bragd att säga att man såg en orm. Fasan blev ju lite värre ungen ville titta på ormen, men det gick bra jag lyckades att behärska mig.
En bild på lejontämjaren är väl på sin plats tycker jag.
Jag var ju oxå med och det finns en längtan att göra det igen!
Ja det var du det var ju du och jag som hittade på det.
sen hängde det ju bara på en masa andra.
Vår dotter fick i 30-års present ett besök hos vargarna på Kolmården och var där i höstas, hon och fästmannen var helt euforiska efter det mötet och vi andra har fått se på alla foton de tog.
Fästmannen är en sån som alla djur älskar så han blev omkullpuffat och slickad över mest hela kroppen, alla andra sa avundsjukt att det är visst du som är mest poppis. Konstigt det där med vissa människor att djur älskar dem så tydligt. Jag menar nu inte ens egen hund eller katt utan okända djur som bara faller som käglor för honom. Jag har både en farbror och en morbror som är precis lika dana med djur. Magiskt att se dem träffa vår hund …
Kram
Så där är det med min gubbe också, han är bara så älskad av våra hundar, speciellt ”lilla Nora” vi mattar är blott en bisak i hennes värld när husse finns i närheten.