Mitt dåliga samvete…

Ja, jag har dåligt samvete för att jag inte bloggar mer här på WordPress.
Det blir långt mellan texterna jag skriver här och jag skulle väl sköta detta
lite bättre… men nej den blir liksom bortglömd.
Nu tycker jag att det är trögt överhuvudtaget med allt och speciellt att blogga.
Vintern har tagit ett hårt grepp om mig i alla fall, det är tråkigt och grått både i sinnet och i luften.
Fast det är februari och fåglarna börjar med att kvittra in våren, och ute börjar det spira i rabbaten det kommer upp små knoppar av pärlhyasinter, men i mig är det vinter, än.
Tänk vilken växtkraft det ändå är i naturen att det kommer små knoppar upp ur jorden,
det snöar och är milt och kallt om vartann med de spirar där små och ståndaktiga är dom.
Grannen ska fylla jämt, 50 år alltså, och önskar sig en faggstång. Denna införskaffades för någon vecka sen. Bara för att den fanns så skulle den ju monteras, kanske inte helt och hållet men bara lite. Sagt och gjort grannarna började gräva ett hål där flaggstången skulle stå. man skulle försöka gjuta fundamentet till den.
1.20 meter ner i backen kom de för det var rekommendationen. Till allas förvåning var det ju ingen tjäle i backen, ja, förvåning och fövåning det var ju januari men inget är ju frustet och inget förvånar en´ längre. De låg där och tog upp jorden ur hålet och så vips, splash kom de på en källåder.
Det fullkommligt sprutade vatten och hålet fylldes fort.
Jag vet att det finns källådror i vårt kvarter och nu efter allt regnande så var det väll proppfullt med vatten.
Min släkt byggde sitt första hus här där jag bor 1905 och det är ju över hundra år sen.
Då var det bara skog här omkring nästan ingen bebyggelse och min mormor berättade att det fanns flera källor här. Så nu har det kommit fram en, vi, grannen och jag började direkt att planera in en pump det vore ju idealiskt för att vattna våra blommor med.
Vi får väl se hur det blir en flytande flaggstång eller en pump till blommorna.
Skulle nog tro att det blir en faggstång.