Vinter, Vinter, Vinter

Visst är det vackert med denna underbara vinterskrud vi fått i hela vårt avlånga land. Men varför så förbenat kallt ? ?
Jag blir inne tyvärr kan inte gå ut även om jag vill, det är lite hinder på vägen som jag får dras med. Det är sviter från sista vändan på sjukhuset, men nu ska jag inte skriva om det, der är som det är.
Gubben tänkte ta en skidtur men jag sa att det är NEJ på det, förslitnigsskador och otränad, plus att det är för kallt för gubbar att vara i skidspåret. När han var ung tävlade han så jag förstår att det drar i skidåkar tarmen, nu var det inte på elitnivå utan som amatör. Men med förslitnings skador och otränad ska inte min älskade gubbe ut och göra något dumti skidspåret. Jag har sett genom våra många år tillsammans hur det blir dagen efter, man kan ju bara skratta.
Nu låter jag som en riktig ragata men det är jag inte, vi var tämligen överens om att dagens skidövninger får vara, det räcker gott med en stel och öm rygg efter skottningen på gården. Skulle kanske köpa en snöslunga men det är ju inte varje år det är så här mycket snö.

 Fåglarna da´ ja de har häcken full att äta, och vi är ute och ser till att solrosfrön,hampfrön och fett finns till deras fågelbord. Det är ett trevligt nöje att titta på alla fåglar och i år är de fler och flera fåglar vi inte sett förut. Det som är fint att titta på är domhrrarna vilka fina fåglar. En bergfink är hos också och den är orange ,grå och svart mycke fin. skulle vilja ha en gran eller  något annat tätt och lummigt de kunde söka skydd i när vinterstormarna härjar. Det kan inte vara lätt att sitta barfota på en kall gren……
Nora min lillaboxer tjej,  ja lilla och lilla, hon fryser inte om fötterna hon inte, täcke har hon på sig, men enligt henne tror jag hon tycker det är onödig. En av de få boxrar vi ägt som defenitivt inte berörs så mycket av kylan. Nu är hon ju inte ute länge när det är

   

så där jädrans kallt, men lagom kyla och hon bara älskar att tumla runt i snön. Idag blir det nog bara rastpromenader för Nora matten i Karlstad ska äta lutfisk med en väninna och så är det lite för kallt för långpromenader, men hon får nog stimulans ändå.
Känner lite avund ’skratt’ lutfisk som är så gott. Tänk att i alla fall jag är så rutig så det äter vi bara till jul, knasigt man akn junäta det nästan när som helst, när gränserns har liksom suddats ut lite med vårs helg relaterade maträtter. Surströmming kan man ju äta när som helst, kräftor också. Lite av tjusningen är väl borta, men vad gör det. Äta det man tycker är gott året runt om man vill är ju trevligt.
Ikväll missar inte jag mitt favoritprogram på Animal Planet Dave Salmoni  och de vilda lejonen, där är det i alla fall varmare än här.
    

Uti skogen ska vi gå…

Ja, om man bara kan ta sig dit!
Förr hade jag och alla andra hundägare det jättebra då fanns fortfarande vårt regemente A9, vägarna alltid plogade, sandade och fullt körbara. Skulle det hampa sig så illa så än slank man hit, än slank man dit och än slank man ner i diket så kryllade skogarna av millitärer som mer än gärna hjälpte till så man kom på rätt köl igen.
Nu har vi det inte så bra A9 är nerlagt och visst kommer man fram men man får välja plats med stor omsorg.
Men vi kom ut till skogen jag Nora och den andra matten som fick sitta bakom ratten. Det var härligt i skogen

                 

Nora älskar att leka med sin strumpa, den är något blöt och ‘go’ men vad bryr sig hon. Den är kul tycker Nora.
När vi kom hem var det dags för lite slappa i soffan

  Nora gillar att titta på Tv´n, nu är det ett naturprogram om
ekorrar. Nora tyckte det var helt fasionerande för de små djuren.

Till julklapp av min snälla dotter som pratat med tomten så fick  vi en juice press, ett riktigt muskedunder. Men
vilken fin juice man fick ut, riktig fin råsaft gott-gotti-gottgott.

      

Klart att Nora fick smaka, mattar och husse tyckte juicen var en riktig hit.

‘Glömskast’ norr om ekvatorn…

Det är jag !!! skulle försöka att göra ett nytt inlägg…. vad i hela friden hade jag för lösenord. Pannan i djupa veck försökte leta i min kom-i-håg bok, ja ja men visst där var det ju….trodde jag… men icke sa nicke det stämde ju inte. Bara att skaffa ett nytt, vilket jag ju fick omgående, men vilka heroglyfer. Kom jag in da´? nej det gjorde jag inte. Ett nytt lösen ord.  Funkade hurra ändrade det fort som en grisblink till något som är enklare lättare att komma ihåg. Så nu är allt som det ska vara till nästa gång. Nu verkar det att fungera i alla fall.
Men hur kan man bara bli så glömsk, jag kan vara på väg att hämta något och hinna glömma det på vägen dit. Ja, det är bara att gå tillbaka stället där jag var när jag kom på det jag skulle hämta.
Nu ska jag berätta något som är så dumt så det är inte klokt. Säg att jag ska gå ut i köket med en kopp samtigt som jag blir sugen på nåt´ då kan jag öppna kylskåpet och ställa koppen där. Ja, jag vet att det inte är klokt, det som gör att jag jag bär mig så infernaliskt dumt är väl min räddning. Att jag fattar att jag gör så här, måste väl vara det som gör att jag inte har tappat förståndet helt.
Jag har inte glömt att jag har en gossig vovve, Nora min älskade lilla boxer tjej.  

 Det är så underbart att få ha Nora nära mig, hon är en sån enorm personlighet. Så vår lilla kennelhund, Eivors och min, är en gudagåva. Noras besök här hemma hos oss kan inte beskriva med ord. Så visst är det viktigt med djur.
 De underbara service hundar som finns att tillgå både för sjuka barn och gamla, är väl helt fantastiskt, jag vet att det finns en boxer i Uppsala/stockholm som verkligen bjuder på sin charm. Känslan att ha ett gulligt, mulligt och mjukt djur hos sig gör verkligen en stor skillnad. Jag mår mycket bättre psykiskt av att bara höra ljudet av hennes tassar, vakna på morron´av att få en slick på kinden, och klappa en underbart mjuka päls. Det är en nåd att stilla bedja om.
Jag tycker synd om de människor som inte tycker hundar, katter, hästar eller vad det än må vara. Att få uppleva vilkorslös kärlek av ett djur… ja vad ska man säga.
en sak är ju helt klart för er nu …eller jag är glömsk. För hur kom jag in på djur….ja jó de är ju mitt liv dä´se.
Jag måste ladda över lite av mina bilder till min laptop det är för mig lite ovant att inte ha bilder på både det ena och det andra på min blogg .
Jag ska inte glömma det ’skratt’

Idag har jag lekt lite med min bloggsida, nu försvann en av mina allra ‘häftigaste’ bilder, att bli slickad i mungiporna av en varg, ja en äkta varg. Vilken upplevelse ! ! 
Jag håller på att kolla alla saker man kan göra på sidan, så vem vet jag kanske ändra och ändrar. Det är lite kul att leka, jag har min laptop som lekkamrat.
Tänkte berätta om mitt besök i varghägnet på kålmården. Wow det var nästan magiskt. Vi hade gett denna upplevelse till en av våra väninnor när hon fyllde 50 år. Det här var innan jag fick min cancer så det var liksom inte igår. Att vi skulle åka spred sig som en löpeld, så vips var vi 12 personer en samlad  trupp full av förväntningar. Det var en del regler som vi var tvungna att uppfylla innan vi gick in till vargarna, inget godis eller annat i fickorna som kunde verka frestande för dom.  Det är ju så  bland hundar också det kan det bli lite stridigt om sånt som alla tycker de vill ha, så det kan lätt bli bråk om mat, bullar och annat godis.
Vi gick in och så kom dom, de var ju vana vid människor så de var väldigt nyfikna på oss. Inte på något skyggt sätt utan de var som hundar, viftade på sina svansar och hälsade glatt på oss. Det var en härlig upplevelse.
Nu håller jag inte på med vargar… ’skratt’  mer än på djurprogrammen på tv. De djur som i jag umgås med nu det är ‘mina’ fåglar.
Det är roligare än jag trodde, i år när det har varit så här kallt har det verkligen varit rusch kring talgbollar och hampfrön.
jag har blivit ett fan av en man som försöker hjälpa en lejonflock som blivit ‘hulliganer’ och skulle avlivas men man gör ett sista försök att rädda dom. Få dom att vänja sig vid människor. Killen heter Dave Salmoni och som zoolog jobbar han med träning av de stora katterna på Bowman zoo i Kanada.
Programmet krockar med en engelsk deckare på söndagkväll, men jag väljer lejonen jag. 
Nu är ju jag och har alltid varit verkligen intresserad av djur, de enda som jag inte är vän med är ormar. Fy fy fy för dom jag kan bara inte förlika mig med dom. När dottern växte upp fick jag verkligen jobba med mig själv, för det är lätt att överföra sina rädslor till sina barn så det var en bragd att säga att man såg en orm. Fasan blev ju lite värre ungen ville titta på ormen, men det gick bra jag lyckades att behärska mig.

En bild på lejontämjaren är väl på sin plats tycker jag.

  

Lite lyx i tillvaron

Ibland är det bara så härligt att göra något annat. Jag är ju lite bunden till sängen och att vara inomhus nu för tia´.
Men de ska väl bli bättre ….
Så när en av mina väninnor fyllde år var det en självklar sak att köpa lite vackra blommor och så åkte gubben och jag iväg på födelsekalas.
Jag vet att det finns bra platser att sitta på hemma hos henne, det är ju viktigt för mig  med en bra plats att sitta på, både med benen och resten av min tilltuffsade kropp är allt bra. 

         
               
Det här är hennes äldsta barnbarn med en av de valpar som föddes i hennes kennel. En liten och ovanlig ras King Charles spaniel, en kusin det nästan alltför populära Cavalier king charles spaniel, tyvärr blir ju raser som är populära lite ’sönderavlade’ . 
Hon har små vita ‘tussar också Bichon frisé. Men de damerna är lite till åren, så det blir ing fler valpar av den rasen hemma hos henne.

 Min väninna och jag har vuxit upp tillsammans, hennes mamma var reumatiker och var på rehab-hem ofta. Min mamma tog henne under sina vingars beskydd så fast jag inte har några syskon, så var det nog så nära det jag kunde komma.
Det var gott att pussa och gossa med vovvarna det har blivit lite tunnt med hundar hemma hos oss.
Vi blev kvar där i flera timmar, och vi hade jätte trevligt.

Så här kommer en gossig bild till på valparna då de var små… men en boxer måste väl med, för rättvisans namn.

               

             

                                                                                           Ha en trevlig helg

Spara,spara,spara…

Nyårs-’tårtan’ en voul-au-vang’ med räkor och annadra skaldjur den var jätte god

Det är nu på dette´ viset att spara det du skriver…. jag har lärt mig det nu. Hade skrivit ett inlägg som jag verkligen var nöjd med, orden och tangenterna flöt fram under mina händer. Jag var riktigt nöjd. Nu kommer katastrofen några fina vinter bilder…javisst tjofadderittan så försvann texten. Tror ni jag hittade det jag skrivit NEJ, NEJ det var borta.
Kan man bli sur på sånt JA DET KAN MAN.
Men en del läxor är det bara att svälja och gå vidare, men det tog några dagar innan jag gick in på wordpress sidan och kollade. Att inget blir som man tänkt sig.
27 grader kallt härligt va? tur att det finns braskaminer och annat som man kan ha och till hjälpa med att hålla både värmen och humöret uppe.
Nu är det ju nu nytt år och jag börjar känna mig lite bättre vissa dagar, en dag kan bli två och unt so veiter.
Känns riktigt skönt att nån´ dag är dräglig.
Jul och nyår passerade och vi hade det gott fick ha dottern med pojkvän här och jag bara mår så bra av ha dom hos mig. Jag hade varit jättesnäll så tomten kom med en juicepress, den var stor och det kunde bli 2 liter färdigpressad frisk saft. Nu ska jag bara lära mig hur den funkar. Man kunde ju pressa allting med eller utan skal.
Det har gott några om inte många dagar mellan mina inlägg… en tanke bara hur ska man då kunna få bloggvänner, men jag lovar att bättra mig. Tack Maggan för att du tittar in hos mig ibland.
Har varit varit hundvakt till ‘mina golden gays’ Phelix och lillsnutten Izack var här, det är så wonderful att ha dom hos mig. Nu hoppas jag bara att krafter och ork kommer mer och mer tillbaka, då kommer ju izack tillbaka till oss iaf.

Ska nu försöka lägga in någon bild. Både den nya laptopen och jag ställer ju till det för oss men vi får lära varandars nycker fast jag tycker laptopen har fler än jag ha,ha,

ja, nu tro jag att bilderna är med men var de är det vetå´ tusan

Toalettbesök med fasa

Man måste ju på toan´ det är nått´ man inte kan låta bli. Till saken vi hade fått stopp i avloppet…stopp. Jag försökte att hitta en ‘ Wanja-lösning ‘  hällde  glödhett vatten i badkar i alla avlopp  ja, överallt försökte jag. Det hade ju snöat så jag tänkte att det kanske var en propp i något rör.
Men nej…………det blev bara mycket vatten på golven mest i badrummet.
Det värsta är att jag på senare år har fått en mental läggning till att bli halvt galen halvt hysteriskt. Hur ska det gå, jag som har ju mina stomier…… ja, jag blev något upprörd av situationen. Gubben försökte att lugna mig med att det här går bra, lugna ner dig.
Ska han säga, det vet väl alla hur män gör när de t.ex bara ska kissa.
Ja nu gick det ju bra en jättebil från tekniska förvaltningen kom och på en grisblink och ett ljud som att det satt ett lejon i röret
släppte proppen. Men jag hade inte blivit förvånad om det kommit fram ett lejon istället för avloppsvatten för jäklar annama vilket sug den slangen hade i sig och ljudet huga ligen vilket decibell det kan jag inte beskriva med ord.
 När allt lagt sig kröp jag ner under en filt i soffan och tittade på Natur/Viasat, njöt av björnar och den vackra natur de lever i.
Tog fram min nya laptop, jag måste ju lära mig den. Det är ju inte de samma som att sitta vid den som är i gubbens” pojkrum ” där
han leker med sina kompisar ” skratt ”. Nu menar jag inte att vara dum utan vi har det som ett skämt oss emellan, han samlar ju på en del grejer så det blev bara så att jag fick ta mina” flickgrejer ” och flyttar ut…ha,ha.
Till saken min väninna dök upp på msn-rutan som visade att hon var inloggad. Sen kom överaskningen, du har ju vebbkamra på din dator så nu kan ni se varandra. Så jag godkände det och sim-salla-bim där satt vi på skärmen. Lite treande sa vi gamla kompisar
-Hej ser du mig, hörs jag.
ja det gorde vi. Våran vovve Nora hörde ju mig ,men var fanns jag. Hon skällde sprang till dörren och tillbaka flera gånger tillslut
fick hon kontakt med rösten, den kom från den där gejen tänkte Nora.
Men vilken överraskning vi som pratar jämt satt där i varsin soffa och bara tittade på varann.
Ja nu vet vi att den finesen finns.

På sjukan igen…

Ja, då var det dags att ringa efter ambulans igen. Rosfeber. Det låter ju lite annorlunda än det är, tänk att det skulle vara så att man helt enkelt inte kunde låta bli att köpa rosor…låter helt underbart tycker jag. Men nej då så är det ju inte, utan febern rusar fullkommligen till 40 grader och mer fortare än men tror en grad i halvtimmen ungefär. Så det är brottom till sjukhuset.
Jag kom hem igår på svaga ben och sängliggande nu ett par dagar. Då känns det bra att gubben är hemma.
nu VILL jag bli bättre fort så jag kan göra lite till julen. Byta gardiner, skulle inte tro det. Lite dukar och tomter det måste jag ha framme och granen den kan jag nog inte vara utan.
Gubben och jag får väl vara varandras stöttor.
Dottern har lämnat Jönköping och börjat nytt jobb i Stockholm, ja nu är hon en /08/. Nu håller hon på att komma i ordning i sin nya lägenhet. ”Mamma” hade inte bara den jäkla rosfebern utan även fjärilar i magen. Men allt gick jättebra för henne. Så nu möblerar hon nog hela dagarna. Det är ju härligt att få börja på nytt i en ny, få det precis sådär man vill.
Ja, nu får jag och pappsen vända bilen mot Stockholm. Jönköping var en mycket trevlig stad, blev förvånad när vi började känna staden bättre. Men nu är det Storstan som gäller.
Det är lite torftigt idag med inlägget lite svag och ”vesen” är jag efter den här turen till ”hotellet” sjukhuset i karlstad.
Lite dåligt med bilder är det än så länge, jag har ju en  ilaptop nu med mig i sängen, jag tror inte bilder på min säng är så roliga…
ha, ha.
Men tider skola komma…..men en liten bild på en ja nu får ni gissa….. ja, en hund Nora får väl vara med.
Förresten ni som är intreserade av lydnad och agillyti så är ”bannern” klar och vet ni det är våran lilla Nora som
”leker” med apportbocken den är större än henne. Jag har bilden men inte i den här datorn.
Men blir lite nyfikna så finns den nog redan på Svenska Brukshundklubbens sida, http://www.sbk.se där är hon söt tycker jag.  

                                                    

Nu har jag packat och flyttat…

Nu har jag packat mig hit ‘nästan’ lämnat AB-bloggen, hoppas nu bara att några av mina boggvänner hittar mig och jag vill ju gärna ha nya kontakter.
Jag har varit borta en längre tid från bloggandet. Både på grund av sjukdom och kritik från några av mina vänner. De tycker att jag
utger mig själv och även andra i min familj t.ex. konstigt tycker jag.
Vad ska man skriva om, om inte det som händer runt mig. Jag tycker att jag varit diskret men alla har rätt till sin åsikt.
Nu börjar jag på ny kula.
Det har hänt mycket sjukdom har varit det stora hindret, men jag blev lite hämmad av att jag varit för frispråkig.
Jag har varit på sjukhus en lång tid med opertioner och livsupphållande hjälp. Jag är en människa som berättar  
vad som hänt runt mig. För mig är det naturligt, man kan få stöd och vinklar på det som man berätter som jag inte tänkt på.
Ska börja lära den här finesser och framför allt min laptop, eftersom jag är sängliggande rätt så ofta.

Så välkommen till mig och min värld.

Boxerlady´n Wanja        

Mitt dåliga samvete…

Ja, jag har dåligt samvete för att jag inte bloggar mer här på WordPress.
Det blir långt mellan texterna jag skriver här och jag skulle väl sköta detta
lite bättre… men nej den blir liksom bortglömd.
Nu tycker jag att det är trögt överhuvudtaget med allt och speciellt att blogga.
Vintern har tagit ett hårt grepp om mig i alla fall, det är tråkigt och grått både i sinnet och i luften.
Fast det är februari och fåglarna börjar med att kvittra in våren, och ute börjar det spira i rabbaten det kommer upp små knoppar av pärlhyasinter, men i mig är det vinter, än.
Tänk vilken växtkraft det ändå är i naturen att det kommer små knoppar upp ur jorden,
det snöar och är milt och kallt om vartann med de spirar där små och ståndaktiga är dom.
Grannen ska fylla jämt, 50 år alltså, och önskar sig en faggstång. Denna införskaffades för någon vecka sen. Bara för att den fanns så skulle den ju monteras, kanske inte helt och hållet men bara lite. Sagt och gjort grannarna började gräva ett hål där flaggstången skulle stå. man skulle försöka gjuta fundamentet till den.
1.20 meter ner i backen kom de för det var rekommendationen. Till allas förvåning var det ju ingen tjäle i backen, ja, förvåning och fövåning det var ju januari men inget är ju frustet och inget förvånar en´ längre. De låg där och tog upp jorden ur hålet och så vips, splash kom de på en källåder.
Det fullkommligt sprutade vatten och hålet fylldes fort.
Jag vet att det finns källådror i vårt kvarter och nu efter allt regnande så var det väll proppfullt med vatten.
Min släkt byggde sitt första hus här där jag bor 1905 och det är ju över hundra år sen.
Då var det bara skog här omkring nästan ingen bebyggelse och min mormor berättade att det fanns flera källor här. Så nu har det kommit fram en, vi, grannen och jag började direkt att planera in en pump det vore ju idealiskt för att vattna våra blommor med.
Vi får väl se hur det blir en flytande flaggstång eller en pump till blommorna.
Skulle nog tro att det blir en faggstång.